Spetspatienten

Stekt strimlad lövbiff med salt och peppar. Stek kort tid i en het stekpanna.
Ugnsgratinera dom grönsakerna som du har liggande i kylen. Jag hade sparris, gurka, gul tomat, cheddarsalami rödlök, och ost. Tog även en klick gräddfil.

Det blev bra. Saknar inte kolhydratstillbehören utan är glad att jag kommit över den perioden. 764 dagar med kolhydratfri kost.

Tack…mitt blodsocker mår bra av detta.

Efter en dag med möten med tuffa beslut så kommer verkligheten ikapp.

Det blev klippning på Christers hårvård där jag togs om hand av Sarah som är grymt duktig. Kolla vad snygg jag blev😆😆

Sedan en promenad till ”Pixbar” för en kaffe som blev till ett glas vin eftersom det var ”happy hour” och nästan samma pris som en kaffe. Varmt och gott i solen och riktigt trevlig personal som kunde det här med vin. Hit går jag nog fler gånger.

Efter att utfört mina föreläsningar i Landskrona så kände jag för första gången en rädsla över hur mitt liv kommer att förändras nu.

Jag hade tur nere i Landskrona för min kontaktperson på företaget hade en medarbetare med diabetes typ 2. Efter att informerat att jag var osäker på mitt framträdande så blev ja omhändertagen och kontrollerad med jämna mellanrum samt att jag åt så bra jag hade förstånd till. Tur att jag fick hjälp.

Dagen efter bar det iväg till Carlanderska där jag först fick träffa en sköterska som ”slängde til mig” en broschyr om typ 2, medan hon skulle hämta en blodsockermätare. Sidan som slumpmässigt kom upp gav mig ”kalla fakta”. ”Sköter du inte kosten förkortar du ditt liv” stod det med stora rubriker. Det gick runt i huvudet och jag intalade mig om att jag var allergisk mot socker.

Sköterskan kom in, vägde mig (92 kg) och runt midjan (minst 112 cm). Jag som är spruträdd skulle nu få sticka mig själv i fingret och om några veckor ta långtidsverkande insulin (var planen för sköterskan). Jag fick en lista med vad jag skulle äta. Det var socker (kolhydrater) i allt på listan. Jag sa inget till henne men tänkte att ”det här kan jag inte äta. Hur skulle det gå nu?

Nu var det bara att kliva upp en våning och träffa diabetesläkaren. Hur skulle det gå?

Under mars 2016 när jag diagnostiserades för typ 2 diabetes fick jag som gottegris i kollosalformat lite att fundera på.

Jag ”hittade” facebookgruppen ”Smarta diabetiker” som hade en del kosttips och många hade berättat framgångshistorier om hur dom reverserat sin sjukdom.

Det nämndes även några Facebookgrupper som jag tycker är fantastiskt bra. LCHF- tips, pepp och recept, samt LCHF gruppen. Lite olika inriktning men ger mig det jag behöver och jag försöker att ge tillbaks.

En dag som denna så intog jag en härlig lchf lunch från arbetsplatsens buffé. Det känns lyxigt med ett sådant alternativ.

Efter att blivit hemskickad från blodgivningen med svaret ”du är en tickande hjärtinfark ” ringande i huvudet så tog jag mig i kragen att ringa sjukvården. Tack till min kollega som verkligen tjatade på mig att göra detta.

Jag kulle boka en tid några veckor längre fram men med mitt höga blodtryck bar jag tvungen att komma på kontroll inom ett dygn och så blev det.

Jag tömdes på blod, lämnade urinprov och det togs blodtryck. Inget resultat direkt. Resultaten skulle analyseras och sjukvården skulle höra av sig.

Efter ca 2 veckor på kvällen när jag var på väg från Gbg i bilen på väg till Landskrona ringde det en läkare som presenterade sig som diabetesläkare.

Diabetes…vad är det funderade jag medan hon bad mig att omgående=nu checka in på sjukhuset för att se till att mitt blodsocker kom under kontroll. Du har ett uppmätt blodsocker på 25.9 och måste in nu så läkaren. Det går ju inte förklarade jag klokt och myndigt medan jag stoppade ner handen i en påse ”Polly ” och smaskade medan jag förklarade att jag snart var i Landskrona för att ha en heldags föreläsning på ett företag.

Vi diskuterade fram och tillbaks…hon ville att jag skulle ta kontakt med vården där nere men jag kunde ju inte ställa in föreläsningen. Diabetesläkaren förstod att jag inte fattade hur högt mitt socker var. Hon sa…. ”Du äter väl inte godis nu?” Jag la försiktigt ned Polly godiset i påsen. Och sa- ”Inte nu längre”. Jag skulle ta kontakt med sjukvården när jag var hemma igen 2 dagar senare så skulle dom ta ställning till om jag behövde läggas in. Jag stängde av telefonen och funderade över vad som sagts. Efter någon kilometer körde jag in på en bensinmack. Packade ihop mitt godis, 2 drickor och en påse med gifflar. Gick ut och slängde dom och sa till mig själv ”Nu börjar mitt nya liv” Ett liv med diabetes. Förmodligen typ 2.

Våren har kommit till Göteborg. Då gäller det att komma ut och njuta av det underbara vädret. Under dagen kröp temperaturen upp mot 20 grader.

Det fick bli en långpromenad efter frukosten. Spårvagnen mot Linnéplatsen och sedan en härlig promenad runt i Slottskogen. Uteserveringen vid ”pingvinhuset” såg lockande ut så en ”Americano med 40 % vispgrädde fick det bli.

Sedan fortsatte promenaden runt samtliga djurgårdar och stegen gick mot Linneplatsen igen. Vädret var så fint så att det var bättre att fortsätta promenaden mot Haga. Det var fullt med folk som njut av vårsolen.

Promenaden fortsatte från Haga in längs Kungsgatan mot ”Kopparmärra”. På uteserveringen vid Cappucino fick det bli ett Vinstopp. Det var skönt att sitta och titta på människorna runt omkring och tänka på dom man ville haft med på promenaden.

Efter ett glas så fortsatte jag hemåt, längs avenyn, korsvägen och mölndalsvägen.

Det blev en kort sväng runt Lyckholms gamla lokaler och en titt på ”Disponentvillan” från förr.

17 000 steg blev det.

Dax att göra något gott att äta nu efter promenaden som fått blodsockret att jubla.